Blå, blå höstvågor av Christoffer Holst

För rätt exakt ett år sedan läste jag första boken om Cilla Storm; Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst, den var himla bra och nu äntligen var det dax för nästa bok.

Saxat från Bokförlaget Forum;

Hösten har kommit och Cilla Storm arbetar som kriminalreporter på en podcast. Hon bor tillfälligt hos sin bästis och dricker ofta vin med Rosie, grannen från Bullholmen. Men relationen med den charmiga polisen Adam känns oklar. Varför har han så svårt att bestämma sig? 
På det nya jobbet får Cilla i uppdrag att nysta i vad som hände societetslejonet Laila Damm, som försvann spårlöst 1988. Spåren leder Cilla tillbaka ut i Stockholms skärgård.
Samtidigt anländer skådespelerskan Ella Svensson till Nordirland för att ta hand om sina föräldrars dödsbo. Där hittar hon något som får henne att snabbt återvända till Sverige.
På ett kallt och blåsigt Bullholmen korsas Cillas och Ellas vägar, och snart uppdagas öns mörka förflutna.

Och det här var en lika ljuvlig pärla till feelgood-deckare som första var!

Christoffer Holst. Finns på Instagram med kontonamnet; @feelgoodhornan

Christoffer skriver lättsamt och roligt utan att för den sakens skull tappa bort läsarens önskan om att få veta hur det går. Boken kan utan vidare läsas fristående men jag tycker att om ni inte läst första så gör det, det är väl värd er tid.

Jag kastade mig direkt över ”En annorlunda allians” av Julia Quinn, ett romancesläpp från Lovereads som jag sett fram emot. Den är första delen i en serie på åtta böcker som just nu dessutom är på väg att bli en serie på Netflix. Jag har kommit ett par kapitel in i boken och den verkar väldigt lovande! Visst är det en härlig känsla? När man liksom vet att man har en bra bok i öronen eller i händerna och har en massa underhållande lästid framför sig?

Ha en fin tisdag! //Veronica

Bränn alla broar av Siri Helle

Jag hängde på Lovereads Romancebingo i början av sommaren och i detta bingo skulle man läsa en debutroman. Det gav mig lite huvudbry men via Insta så snubblade jag över Siri Helle´s debutroman; Bränna alla broar


Utåt sett har Liv Björk det perfekta livet. Hon har ett välbetalt finansjobb, gör avundsvärda uppdateringar på Instagram och dricker hälsosmoothies till frukost. Så varför är hon så olycklig? I tonåren skrev hon ett brev till sig själv, som hon skulle läsa om hon någon gång övervägde att ta sitt liv. I brevet finns en uppmaning att ge livet en sista chans, spendera alla pengar och göra det där hon drömt om men aldrig vågat. 

Liv bestämmer sig för att ge det tre månader. När hon träffar den idealistiska gatukonstnären Sanna öppnar sig plötsligt en värld av nya möjligheter samtidigt som det utsatta dödsdatumet kommer allt närmare. 

Bränn alla broar är en roman som tar upp var tids svåra frågor med bade allvar och livsbejakande humor. Om framgångsideal, hälsohets och hur vi egentligen mår bakom våra polerade profiler. En rapp uppgörelse med frågan som ständigt gäckar oss: Hur tusan blir jag lycklig?

Och tja.. Flera har lovordat den men jag vet inte om jag håller med. Jag vill börja med att säga att jag lyssnade klart på den, så jag tyckte inte den var usel men det var en bok som skavde lite och inte riktigt föll mig i smaken.
Jag blev lätt matt på Livs sätt att gå från värsta dörrmattan till helt utflippad. Replikerna kändes ibland stela och bifigurerna rätt stereotypa. Flera gånger så kändes hon allt igenom egotrippad och barnslig. Men det var ju å andra sidan en grej hon fick jobba med rätt hårt i slutet. Ett slut som jag tyckte var aningen snöpligt med tanke på hur länge allt byggdes upp. Karaktärerna engagerade inte mig nämnvärt även om jag kunde relatera till Sanna på något sätt.

Boken är en sådan där som bara passerar mig utan att lämna avtryck, tyvärr.
Nästa bok i bingon tänker jag ska utspela sig i Skottland som är ett land jag länge närt en liten dröm om att få besöka.

Ha en fortsatt fin onsdag! //Veronica

Ett hov av taggar och rosor av Sarah J Maas

Det är några veckor sedan nu som jag tack ett boktips på mitt Instakonto; @romancepasvenska bokade boken Ett hov av taggar och rosor av Sarah J Maas på biblioteket. Jag visste det var en fantasy och det gillar jag även om jag inte slukar all fantasy som kommer i min väg. Jag hade inga förväntningar. Och blev SÅ FAST! Det tog mig lite drygt ett dygn att läsa ut boken. Ni vet när man är så fast i en bok så att man anpassar sin omvärld för att kunna läsa? Så bra tyckte jag att den var. 🙂

Saxat från Bokus;

När den nittonåriga jägarinnan Feyre dödar en varg i skogen dyker det upp en odjursliknande varelse och kräver vedergällning. Feyre tvingas följa med till ett farligt, magiskt rike hon bara trodde fanns i sagorna, och väl där inser hon att varelsen inte är ett djur, utan Tamlin: en av de livsfarliga, odödliga feer som en gång styrde över deras värld. 

Feyres känslor för Tamlin övergår så småningom från iskall fientlighet till en blixtrande passion som överskuggar alla varningar och lögner hon hört om hans farliga och vackra värld. 

Men när en uråldrig, ondskefull skugga växer till sig över feernas land måste Feyre stoppa den – annars kommer både Tamlin och hans värld att gå under. 

När jag läser beskrivningen så verkar den så fattig i jämförelse med det jag upplevde. Språket är bra, världen författaren bygger upp i mitt huvud är välbyggd och jag njöt mig igenom alla 427 sidorna.

Det finns en del två i serien som, vad jag förstått, är på fyra böcker och den heter; Ett hov av dimma och vrede. Den är precis lika bra! Om inte bättre på något sätt för i den svänger det rejält, bara för att i slutet svänga IGEN till del tre. Som inte finns översatt. Jag lånade hem den på engelska men jag tar inte mig igenom den. Jag är för splittrad för att orka hålla koncentrationen så jag verkligen förstår allt som har med älvors hov, politik och krig att göra. Jag tog kontakt med Modernista som är förlaget bakom utgivningen av boken och del tre kommer att släppas på svenska i våren/sommaren 2020.

2020?? NÄSTA ÅR?!

Inget är som väntans tider och så vidare. Högst troligt kommer jag att bida min tid, det finns trots allt väldigt mycket fler bra böcker att läsa under tiden. 😉

Sonja och Rebecka av Åsa Hellberg

Det tog inte särskilt lång tid förrän jag lyssnat klart på Sonja och Rebecka av Åsa Hellberg, det visade sig vara en kortroman som bara var knappt tre timmar lång. Jag lyssnar ju på en hastighet snäppet snabbare än normal så det räckte fint under min långa morgonrunda med hunden och pendlingen till jobb.

Boken om Sonja och Rebecka utspelar sig sex år innan första boken Sonjas vilja och det var rätt länge sedan jag läste denna första bok om väninnorna Sonja, Rebecka, Maggan och Susanne. Kanske så var det just därför som jag liksom tappade bort mig då och då i den här boken? Charmen med den försvann liksom lite när jag inte minns turerna i första och efterföljande böcker, helt glasklart. Stundtals var jag lite förvirrad ska jag erkänna. Men. Jag lyssnade klart då jag tycker mycket om Åsas sätt att skriva om kvinnor som inte är 20-någonting med brösten och allt annat på plats.. Nu är ju frågan om det kommer någon mer ”före Sonjas sista vilja”-bok? Det känns så. Och i så fall kommer jag att lyssna på dom. Kanske jag till och med lyssnar om på Sonjas sista vilja? Det är en bra serie, så har ni inte läst den så gör det! Som sagt så tycker jag mycket om Åsas sätt att skriva och böckerna om väninnorna är både gripande och humoristiska.

Ha en fortsatt fin fredag!

//Veronica